Yrvädret som kommit för att stanna
29 februari, 2012 av maria
Denna vintern har känts som att vara insvept i en lång grå slängkappa som varit svår att ruska av sig. Omväxlande regn och omväxlande dimma.
I januari hade vi fått nog, och var rejält trötta på regn, rusk och dimma och beslöt att fly söderut en vecka till varmare trakter. Samma dag som vårt flyg lyfte bäddades åkrarna in i ett gnistrande vitt täcke och kylan hade kommit för att stanna ett tag. Medan vi njöt av solvarma stränder, snäckletande och sköna bad kröp kylan allt längre och längre ner här hemma.
När vi till slut vände kosan tillbaka hem igen var det som att landa mitt i ett sagolandskap. Åkrarna gnistrade vita och på kvarndammen låg isen alldeles spegelblank. Medan vi susade fram på ytan såg vi skuggor av fiskar röra sig bland vattenväxterna. Kallt såklart men alldeles, alldeles fantastiskt! Och inte nog med det bara ett par veckor efter att vi kommit hem anlände vårens första lilla yrväder, vår egen lilla Iris. Hon virvlar runt i trädgården som en liten vårvind och tuggar i sig allt ifrån gamla fröställningar till vårens allra första lilla vintergäck som tittat upp.
Toaletten gör hon allra helst i min pionrabatt och när hon sedan tittar på mig med sina stora bruna ögon smälter alla bannor bort. Irirs kommer säkert dyka upp både här och där i bloggen så jag tyckte inte det var mer än rätt att presentera henne direkt. Efter allt bus somnar hon på de mest tokiga vis, här på sin favoritplats under den gamla järnspisen i köket.
Vi hörs snart igen! Nu har trädgårdsskribenten vaknat igen…
Hälsar Mia
"After" Ad Code
Oh va roligt att se trädgårdsskribenten vaken! Se fiskar genom isen – fantastiskt! Och hälsa på er nya Iris vill jag göra! Jag ser att även fotografen är klarvaken 🙂 otroligt vacker vinterbild överst!
Vilket underbart (och efterlängtat) inlägg =) Jag har saknat dig här, härligt att du är tillbaka. Nu vill vi verkligen att våren kommit för att stanna även om den gärna får vara utdragen och lång så vi hinner njuta av allt efterlängtat. Ha det gott / Kram gittan
Men Mia, vilken bild. Vinterfotot överst på sidan smäller till i mellangärdet. Och jag som åker genom den allén de dagar jag inte lämnar Filippa hos dagmamman – de där dagarna när jag kunnat njuta av arla morgonstund och en god kopp kaffe alldeles för mig själv – jag blir så varm i hjärtat av att se mitt grannskap genom din lins. Ös på med bilder. Jag vill ha mer, mer, mer!!!