Möllebo

Att få dagdrömma är livsviktigt. Fantasin behöver då och då få löpa linan ut och hitta nya möjligheter och val i tillvaron utan att logiken och det sunda förnuftet sätter stopp. Livets grå vardag blir så mycket roligare när man fyller den med förhoppningar och drömmar. Lust det är nog precis den rätta byggstenen för ett drömbygge.

Nu slumpar det ju sig så att min sambo är av samma korn och skrot som jag och att få planera och fantisera ihop med honom är något av det bästa som finns. Vi lever med inställningen att allt faktiskt är möjligt bara man vågar och vill. Och så roligt vi har på vägen, trots att det säkert finns de som skakar på huvudet och tycker vi är smått tokiga.

I väldigt många år nu har vi båda gått och drömt om samma sak, lite sådär halvt förbjudet har det känts och overkligt, men ändå med den lilla gnuttan hopp att kanske, kanske en dag så ska det ska gå att förverkliga. Så när vi idag torsdagen den 30 maj äntligen skrev på papperna som gav oss möjlighet att förverkliga vår länge förborgade dröm kändes det helt fantastiskt! Plötsligt blev jag torpägarinna! Vårt allra första gemensamma husköp genomfördes idag.

Så vrids nyckel om.

Inbäddat i grönska!

Till våra marker gränsar en liten fastighet, ett torp som med åren allt mer försvunnit in i grönskan, där färgen flagnat på husfasaden och pelargonerna till slut vissnat bakom spetsgardinerna. Men torpet har ändå alltid haft kvar det där magiska skimret kring sig som vissa hus bara har. När man är där känns det rätt från topp till tå, det känns i hjärtat att här vill jag slå rot. Med torpet som en trygg rygg mot vägen vetter trädgården ner mot vår kvardamm som lyses upp som en levande målarduk av det varma kvällsljuset. Trädgården liknar mer en djungel än en trädgård som fylls av den söta doften från kaprifolen vilket förskansat sig högt upp i det knotiga äppelträdet och ger den en ny dimension till trädgården.  Den forna gräsmattan har sedan länge ersatts av en halvmeterhög matta av kirskål. Här och var skymtar bärbuskar och förvuxna äppelträd. I ett hörn nästan drunknar ett trädgårdsmöblemang i grönskan. Inne vid huset ser jag hur pionbladen kämpar för att tränga sig fram. I mina dagdrömmar har djungeln redan förvandlats till ett litet paradis där guldkornen tillåts leva kvar och fortsätta att fylla täppan med magiska dofter.

Djungel!

Alla hjälper till.

Vi röjer en väg...

Trädgårdsmöblemang i grönska

2013 kommer på många sätt att bli ett år att minnas. I min mage växer så det knakar en bulle av allra finaste kvalisort och bara det ger ju en anledning att fira hela året. Sen fick vi av väldigt goda grannar dessutom en liten hönsflock som nu förser oss med de allra finaste guldägg man kan tänka sig. I dagarna blev vi dessutom med kaniner, självförvållat må erkännas och jag tror det var barndomens kaninminnen som blev för starka. Utrymmet och kärleken för två små kaniner har vi ju och när nu grabbarna ska få ett syskon till kan det ju vara bra för dem själv att ha små att värna om. Två finfina dvärgvädurar blev det, Elin och Kiwi som flyttade in lagom till min sons 6-års dag fyller nu vardagen med kel och mys. Att som grädden på moset få bli med torp känns verkligen mer än overkligt och fantastiskt kul!

Kaninmys

Guldhöna 🙂

Min förhoppning är att kunna berätta om torpprojektets fortskridande här på bloggen, så är du nyfiken är det bara att titta in.

Ett litet honungsbi, visserligen ett engelskt sådant men nog så flitigt :).

Det burrar och surrar i trädgården. Här dignar det av bär och frukt i år! Säkert har våra nya bin ett finger med i spelet. Våra gamla bisamhällen dukade alla under i vinter och det var med stor sorg som jag till en början mötte en tyst vår i år. Som tur är har vi biodlande frände i trakten som genast kom till undsättning och som placerat ett nytt samhälle här hos oss, tack Olof! Här hittar ni en länk till hans blogg med mycket surr och en hel del hönskackel. Skönt med små surrande vänner i täppan igen :).

Aldrig har vi haft så mycket gubbar i landet och hungriga sniglar för den delen. John fick binda upp jordgubbstuvorna för att undvika att erbjuda sniglarna dukat bord så att säga.

Med bina i åtanke finns nu en av mina artiklar publicerade i senaste numret av Hus & Hem Trädgård nr 4, om ni vill veta mer om våra små surrande vänner och då inte bara bin.

Surr på er allihop!

Det doftar gräs! Min sambo John har tuffat iväg med vår gamla traktor och jag hör hur den troget arbetar på bakom huset. Victor som den kallas, låter som en gammal fiskebåt och har fått sitt namn just därefter.

Lillebror Lukas banar väg genom gräshavet, tätt följd av lurvbllen Iris

Arnold tycker jag kommer allt för nära med kameran och markerar sitt ogillande. Nästan bara nässlorna finns kvar på de gamla betesmarkerna.

Nu är det hötider. Fåren har motvilligt motats bort till intilliggande beten för att gräset skulle få växa sig riktigt högt. Betet har varit lite väl knapert den senaste tiden och några av lammen har varit på rymmen så när vi skulle åka iväg över midsommarhelgen beslöt vi oss för att valla ner dem till ett nytt fint bete en bra bit bort på en av grannens marker. Nöjda över att fåren fått ett nytt bete med massor av käk begav vi oss glada iväg i trygg förvissan om att de säkert skulle nöja sig med detta medan vi var iväg och firade midsommar. På midsommardagen ringde dock mobilen, det var grannsonen. Fåren hade gjort en visit i deras trädgård, men han försäkrade att de nu var tryggt tillbaka i hagen igen och att de inte hunnit göra någon skada. Han kunde inte se var de gått ut men trodde inte de skulle ta sig ut igen. Det dröjde dock inte länge förrän en annan granne ringde, fåren ville in i sin gamla hage, skulle han stänga om dem? Ja! Ropade vi i kör. Då hade hela fårskocken osedda lyckats knalla hela vägen från det nya betet hem till sin gamla hage där de nu snällt ville in. Med detta kan jag konstatera att även får känner hemlängtan. Och tack snälla Peter för att du upptäckte dem och stängde om dem, du är en klippa!

Ett släp kommer lastat!

Nu kommer det härliga duster från det huggna gräset och det känns verkligen som sommar på riktigt. Regnprognosen har varit lite osäker men med lite tur hoppades vi att det skulle klara sig precis. Vi hade tur! Höet blev jättefint och igår fick vi in nästan allt.

Spännande!

Det är inte bara barn som tycker det är kul, här grannen Petter som njuter av färden.

Inte så lätt att komma ner när man är liten, här jag och lillebror Lukas.

Det är varmt och stickigt att ta in hö men den stora belöningen ligger i att få åka hölass. Det är nästan som att hamna i en av Astrid Lindrens sagor, det är varmt, mysigt, lite läskigt men alldeles underbart samtidigt! Vad ska man med tivoli när man kan åka hölass i byn?

Så inatt kom regnet, mjukt friskt och befriande.

Förra helgen låg jag däckad med feber och en envis förkylning, men lagade det till trots en riktigt smarrig fredagsmiddag. Jag  glömde dock det heligaste, årets första nyskördade sparris! Det var nästan oförlåtligt och därför beslöt vi oss för att råda bot på detta denna fredag och gav oss ut i sparrislandet för att se vad det kunde bjuda på. Vi blev helt förbluffade både storebror och jag. Här tornade upp sig en helt magnifik sparris, tror aldrig jag sett en sådan hög! Det var nästan så man inte vågade skörda den…

Megasparrisen!

Väl inne mätte vi den till 50 cm exakt, en riktig rekordsparris! Det var inte utan att man undrade om den inte skulle vara träig, men den smakade alldeles förträffligt kan med säkerhet intyga. Förutom denna jätte fanns där flera till stora, kraftiga bjässar så det blev en rejäl portion sparris till hela familjen.

Storleken ställde dock till med ett oaväntat problem, som tur var var det relativt lättlöst och snart fräste sparrisarna hemtrevligt i pannan.

Sparrisplantorna satte jag för två år sedan så detta var första året de ger ordentlig skörd att tala om, men vilken skörd sedan! Mer om det kan ni läsa här i inlägget Bäddat för sparris

Viktigt att bädda fint så sparrisarna trivs

Smakprov

Så har man då äntligen gjort premiär som trädgårdsskribent, känns riktigt kul trots att det bara är den egna täppan som fått stå i fokus. Nästa gång blir det förhoppningsvis någon annans trädgårdspärla. Är du nyfiken hittar du artikeln i Hus och Hem Trädgård, en ganska ny tidning, och faktiskt riktigt läsvärd på det stora hela.

 Trevlig läsning!

Så var trädgårdssäsongen igång på allvar. Trots kalla aprilvindar, snöblandat regn och en och annan hagelskur har solen värmt och lyst då och då under kottarnas påsklov. En del dagar var det så illa med vädret att vi allihop stängde in oss, tände en brasa och tittade på film. Men varje solstrimma har fått mig att längta ut i solen och jag har skyndat mig för att hinna ut med trädgårdshandskar och gummistövlar i högsta hugg.

Arkaden i tidig vårskrud

Flera rabatter har fått sin första tillsnofsning och blåregnet har fått vårfrisyr. Gullregnsarkaden som jag försummade förra året har i år fått en grundlig ogräsgenomgång och snaggast tajt för att ge mycket kraft till blommorna som jag hoppas ska översålla den i år.

Efter frisering!

Men så är det de där… eländiga nässlorna! Man sitter där i godan ro och  vänslas lite gemytligt med ogräset när det plötsligt  bränner till i fingret. Fy hundan! Jag gnisslar tänderna och slänger ett dödande blick ner i myllan. Och jodå, där står den ett tillsynes osynligt nässelskott. Jag fiskar omedelbart upp roten och drar. Det är som att få tag i ett nystan med flera osynliga ändar som plötsligt uppenbarar sig när jag drar i huvudroten. Nässelbeståndet har snabbt ätit sig allt längre och längre in i arkaden. Det blir mycket svett och dragkamper med dessa eländiga gulrötter. Lätta att känna igen, det får man ge dem kredd för. Gång på gång sticker jag mig i händerna trots tjocka handskar. Speciellt långfingret är illa utsatt där det intensiva ogräsrensandet slitit ett stort hål.

Nässlor på intåg i arkaden

Nässlor finns det väldigt gott om hemma och i vanliga fall är vi ganska goda vänner då de berikar min trädgård med insekter och perennerna inte har något större problem att hålla dem på mattan. I arkaden däremot är perennerna små och ynkliga, och där har nässlorna fritt spelrum om inte jag hade haft något att säga till om.

Den stora perennrabatten i full skrud, inte många nässlor som får plats här inte...

I lördags bjöds det därför på hemmalagad nässelsoppa med de allra godaste äggen från grannens dvärghöns. Riktigt lyckat på det stora hela även om jag inte skulle gråta över en nässla mindre i täppan.

-Är det idag påskharen kommer mamma!

-Är det ni som gömmer äggen? Det är det väl inte?

-Jag tänker fånga honom på bild och hålla mig vaken hela natten, så det så!

Man ska inte lura sina barn, det ska man verkligen inte, men det finns vissa undantag för allra viktigast tycker jag är att hålla magin levande så länge som det bara går. Jag försöker alltid att svara dem lite svävande och säger bland annat:

-Det är ingen som vet om påskharen verkligen finns, man får själv välja att tro på honom om man vill.

Bör kanske tilläggas att proceduren upprepas även varje jul när Tomten är i faggorna. Själv älskar jag allt vad sagor, småknytt och annat mystiskt heter och vill väldigt, väldigt gärna tro själv för vardagsmagin det är något av det finaste som finns.

Nu var det största grabben som försökte få mig att avslöja mitt samröre med påskharen, men eftersom han inte var 100procent säker placerade han kvällen till ära ut sin kamera på trappan och började spela in (kameran var nyladdad). Nu hade jag tre val. Smyga ut och stänga av kameran mitt i natten och gömma äggen, eller vänta tills morgon grydde (hoppas batteriet tagit slut) och gömma äggen innan grabbarn vaknade (de är VÄLDIGT morgontidiga!) eller tre lämna allt till påskharen…

Nåväl vilket du nu än blev så följer historien av att lillebror väcker mig:

-Mamma, mamma där finns chokladkaniner vid tvn!

-Va? Svarar jag förvånat och ler ganska trött efter en natt med lite sömn…

Mystiskt meddelande!

Storebror är snart på benen och hittar även ett litet brev med texten:

”Bege er ut i hagen för nästa ledtråd hälsningar påskharen”.

Det måste såklart undersökas och så snart vi alla klätt på oss gav vi oss ut i isande vind och lätt snöfall, brrrr! Påskharen har nog tjock och varm päls konstaterade jag och drog mössan längre ner över öronen.

Full fart ut i hagen, men byxorna på sniskan.

Ute i hagen hittade de snabbt ett folierat chokladägg och snart ett till!

De folierade äggen glänste i skumrasket.

Full fart mot trädet!

Jakten var i full gång och grabbarna glömde bort kylan och rusade från ägg till ägg. Snart såg de ett märkligt träd en bit bort med limegröna fjädrar och fullt av ägg. Märkligt dock, inget meddelande…

Men på marken syntes tydliga spår av fyrbenta gottegrisar som stod och skämdes en bit bort. Morgontidiga får hade smaskat i sig både ägg och två stora chokladkaniner som burit på ledtrådar om vart jakten skulle ta vägen. Som tur var smakade inte ledtrådarna lika gott och hittades snart i leran.

Fy skäms gottegrisar!

Meddelandet, smutsigt men intakt.

Aha! En ledtråd till...

Efter att ha samlat in det som fanns kvar av äggen bar jakten tillbaka in i trädgården till den nybyggda pilehyddan. Efter lite letande hittades två blöta påskägg av två blåfrusna men mycket lyckliga grabbar. Det blev gotte och brasa efteråt inne i stugvärmen.

Äntligen!

Och filmen undrar ni förstås? Jodå storgrabben är övertygad över att ha fångat ljudet av påskharen på film så det så det finns hopp om magin ett tag till!

Glad Påsk!

Det tjocka istäcket har äntligen släppt sitt grepp och våren töar långsamt men säkert fram. Gårdsplanen är extremt vattensjuk eftersom vattenavrinningen från vägen fungerar dåligt. Sista tiden har man fått tråkla sig fram till ingången med fara för både liv o lem.

Trädgården liknar mer en kombinerad slask- och isbana än en gräsmatta...

Kvarnrännan från en dag till en annan

Issmältningen har förvandlat vår lilla stillsamma bäck till en rytande fors som nu svämmar över sina breddar. En tjock envis isskorpa ligger fortfarande kvar i dammen och påminner om att vintern inte är långt borta. Dammen är fylld till bristningsgränsen och dämmet syns inte längre under de stora vattenmassorna som kastar sig fram.

Vattenvirveln till utloppet talar sitt tydliga språk

Bäcken svämmar över och det är precis att bron klarar sig.

Vissa dagar är så grå att man knappt ser handen framför sig, men dimman för också med sig en trolsk fantasivärld när solen försöker bryta sig igenom. Konturerna av träd blir till konstfulla stilleben och världen känns lite mjukare i allt det grå. Så började fredagen med tjock grå dimma men långt därbakom lurade solen och till slut var det den som vann och det blev en fantastisk varm och solig vårdag som fick mig att sluta jobbet lite tidigare till förmån för lite vårpyssel i täppan.

Kvarndammen i dimma och morgonljus.

Lördagen bjöd på ännu mer sol och värme och ännu mera tid i trädgården. Medan barnen premiärhåvade i groddammen med en nyfiken liten Iris i släptåg röjde jag i örtagården och klippte ner gammalt ris. Det kändes så himla härligt att äntligen kommit igång. Och så doftar man så härligt efteråt av både timjan och äppelmynta, bästa parfymen!

Iris inspekterar vattnet, läskigt men spännande!

Lite senare på dagen bar det av till Hem o Villamässan i Malmö då med sikte på trädgårdssektionen såklart! Det var några år sedan sist och både jag och min mor var lite spända på om det skulle vara annorlunda nu när den omstrukturerats till den nya mässhallen vid Hyllie. Trots mycket bristfällig skyltning hittade vi till slut rätt och fick en riktigt trevligt eftermiddag bland lökar, trädgårdspynt och gott som hör täppan till. En ganska klassisk mässa på det hela, inga större överraskningar men trevligt ändå. Bästa fyndet var en liten charmig skata i keramik, förälskelse från första ögonkastet! Den kom från en keramikern Sanna Nilsson (rep och lera) som sålde helt underbara trädgårdsskulpturer i form av fåglar.

Pjoddar i alla de former

Jag är mycket svag för fåglar bör jag kanske tillägga och gärna då pjoddar (småfåglar på skånska) och diverse kråkfåglar. Skulle gärna köpt flera men plånboken sa stopp för denna gång, nästa gång kanske ;).

En annan klar favorit som jag hoppas ska hamna här hemma en vacker dag är trädgårdsstolen forest som finns i flera olika kulörer och tål att stå ute i regn o rusk utan att rosta. Att den sen är skön också är ju inte fel. Man kan bland annat köpa den här på Svenssons i Lammhult.

Trädgårdsstolen forest i olika skepnader

Denna vintern har känts som att vara insvept i en lång grå slängkappa som varit svår att ruska av sig. Omväxlande regn och omväxlande dimma.

grå, grå skånedimma...

I januari hade vi fått nog, och var rejält trötta på regn, rusk och dimma och beslöt att fly söderut en vecka till varmare trakter. Samma dag som vårt flyg lyfte bäddades åkrarna in i ett gnistrande vitt täcke och kylan hade kommit för att stanna ett tag. Medan vi njöt av solvarma stränder, snäckletande och sköna bad kröp kylan allt längre och längre ner här hemma.

Så nära paradiset man kan komma

Hemma möttes vi av ett annat paradis 🙂

Sparkåkning i solnedgången på kvarndammen,möllan syns i bakgrunden.

När vi till slut vände kosan tillbaka hem igen var det som att landa mitt i ett sagolandskap. Åkrarna gnistrade vita och på kvarndammen låg isen alldeles spegelblank. Medan vi susade fram på ytan såg vi skuggor av fiskar röra sig bland vattenväxterna.  Kallt såklart men alldeles, alldeles fantastiskt! Och inte nog med det bara ett par veckor efter att vi kommit hem anlände  vårens första lilla yrväder, vår egen lilla Iris. Hon virvlar runt i trädgården som en liten vårvind och tuggar i sig allt ifrån gamla fröställningar till vårens allra första lilla vintergäck som tittat upp.

Vad är det för något gult som gömmer sig där tro?...

Mmmm, smaskens! Rädda det som räddas kan.

Toaletten gör hon allra helst i min pionrabatt och när hon sedan tittar på mig med sina stora bruna ögon smälter alla bannor bort. Irirs kommer säkert dyka upp både här och där i bloggen så jag tyckte inte det var mer än rätt att presentera henne direkt. Efter allt bus somnar hon på de mest tokiga vis, här på sin favoritplats under den gamla järnspisen i köket.

Favoritplats i köket

Vi hörs snart igen! Nu har trädgårdsskribenten vaknat igen…

Hälsar Mia

Vårfloden har fyllt vår lilla bäck till brädden och vattnet strömmar så trotsigt och vilt. Barnen och jag beger oss ut på kojbyggeäventyr längs bäck och damm och det är inte utan att jag bannar dem en extra gång när de kommer för nära det virvlande vattnet. I dammen börjar livet spira under ytan och soliga dagar skymtar sträckande näckroshalsar som längtar efter sol o värme.

näckrosblad med vårlängtan

Fantastiska dagar! De senaste, ljumna som sommardagar och jag har njutit så mycket det bara går. Såklart har trädgården spanats av grundligt och lika förvånad blir jag varje år över att finna så mycket vackert i täppan. Daggdroppsfrosseri skulle man kunna kalla det. Och jag är nog ganska överens med mig själv att trots all färgprakt som både vintergäck och krokusar bjuder på så slår de inte aklejbladens daggdroppgömmor.

Våren skyddas med korallpil från allén

Rabatterna lyser gult!

Små trädgårdsskatter i aklejbladens gömmor!

Bladen ser så spröda ut men klarar lätt en frostnatt

Som små glittrande skatter dyker de plötsligt upp i rabatten och slår en med häpnad.

Nya lammisar!

Mys att sova i den solvarma halmen

Det är bråda dagar och renoveringen inne i huset har tillfälligt stannat upp då fåren börjat lamma. Varje dag hörs nya små bräkanden ifrån stallet och man skyndar ut för att se de fascinerande små liven komma till världen. Lika förvånad och imponerad blir jag varje gång över deras starka överlevnadsinstinkt när de på darriga ben bara en kort stund efter att ha blivit förlösta stapplar fram till mamman och tar sig en första slurk. Så snart några rejäla klunkar fet råmjölk runnit ner i den tomma magen suckar dom och somnar tryggt bredvid mamman.

Gute med lamm

Lammisarna är så fina, dom kan se ut lite hursom, en del är spräckliga, andra svarta och ibland är de svart o vita så att de liknar små kalvar. En av gutarna fick trillingar där var minstingen alldeles brun, inte så vanligt men väldigt fint. Efter bara några dagar i den nya världen är de små lammisarna fulla av upptåg och hoppar och skuttar, väldigt nyfika på vad den nya världen har att bjuda på.

Här lurar "Lukas"trollet på våren...

Härlig vår på er!

Hälsar Mia