Busiga bin och flytande guld
24 Juli, 2010 av maria
Strålande solsken och håvning i den lilla groddammen. Grodynglena har nu fått ben och hoppar ohämmat omkring mest överallt. Fullt av småspigg finns det också. Jag och barnen njöt i vanlig mening när jag plötsligt uppmärksammade ett fasligt surrande från bikuporna som står intill. Våra bin är oftast fredliga varelser som flitigt samlar pollen dagarna i ända och inte ägnar oss någon längre eftertanke. Men det här surrandet hörde liksom inte vanliga surrandet. Jag sneglade bort mot kupan och såg hur en mindre svärm snabbt blev allt större började cirkulerar framför flustret(landningsbanan till kupan).
- Nu går vi över till andra sidan! ropade jag snabbt till grabbarna och puttade skyndsamt på dem för att skynda på stegen. Vi hann nog inte mer än över på andrar sidan kvarnrännan innan hela luften kring bikupan var smockfull av surrande bin och framme vid flustret satt en tjock klump av bin – det var ingen tvekan det var svärmning på gång!
Och ändå hade vi tittat in hos dem lite hastigt igårkväll och konstaterat att det nog inte var någon svärmninng på gång ännu.
Svärma gör bina när de är för trångbodda. Då sticker antingen den gamla bidrottningen iväg och tar med sig ett stort gäng bin till sitt nya samhälle eller så tycker arbetarna(en typ av bin) att de är för trångbodda och föder upp en ny drottning som sedan kan ge sig av. Det är verkligen en faschinerande värld-bivärlden.
Med mobilen på axel, ett getöga på barnen och kånkande på vattenslang o spridare i famnen smög/hasade jag bort mot kupan och satte på vattnet. Har man tur kan man kyla ner dem så svärmningen avstannar och då hinner man själv dela samhället och ge dem mer plats för att utveckla ett nytt samhälle i en ny kupa. För man vill ju gärna ha kvar sina små bivänner.
Trots iskallt vatten från spridaren var bina alldeles för uppjagade och snart gav sig en klunga bin iväg. Inte så långt men högt! Längst uppe i en smal ask, längst ut på en av de tunnaste grenarna satte sig drottningen och med henne en hel klunga med bin. Så fick jag äntligen tag på min sambo:
-Jag kommer strax, släpp dem inte ur sikte! hojtade han tillbaks och så var det bara att vänta och hålla koll på biklungan samt försöka förhindra att ytterligare en klunga bin gav sig av.
Själv är jag inte direkt någon bimänniska, jag har lite svårt för allt som sticks, allt ifrån bin till rosor. Det här med bin det är sambon lilla hobbyprojekt och när det väl är dax för slungning tycker jag dock det är roligt och hgger gärna in bara jag slipper handskas med bina…
Snart var min sambo hemma och snabbt på med full mundering eller åtminstonde bihatt och bihandskar samt stövlar och en arbetsoverall. Fickorna fick vi tejpa igen för annnars var det fritt blås in. Jag svettades i värmen för det var verkligen riktigt stekhett idag och kände medlidande med min sambo som tappert flämtade innut klädbyltet. En ny kupa letades fram och ramar flyttades över till den nya kupan. Sen tuffade han iväg med lastare, höjde skopan mot trädet med bina och lyckades efter lite beskräning komma åt rätt gren och med ett kraftigt ryck drösade hela biklungan ner i ett medhavt lakan. Fort knöt han ihop och sen ilfärd till den nya kupan och i med dem där.
Så kunde vi äntligen pusta ut! Och vilken tur att vi hittade svärmen och nu har vi två glada surrande samhällen som förhoppningsvis ska öka honungsskörden med det dubbla
.
Flytande Guld
Ikväll har vi slungat flytande guld, ja åtminstonde ser det ut så. Att slunga honung är en klibbig, men mysig och inte minst god syssla.
Simsalabin flytande guld!
På återseende alla bivänner!













Coolt!!!!
Underbara bilder du bjuder på.Här klan man använda ordet närodlat antar jag
/L
Gott !! Men mycket arbete förstår jag.
Fantastiskt! Jätteskoj att du bjuder oss på dokumentation om detta arbete, jag fick lära mig mycket! MVH T
Mmmm…
…kommer nästan att sakna min uppväxt, då min far pysslade och donade med bin. Ja, jag var gärna med och hjälpte till.
Men på senare år så har han inte haft några bin. Saknar det!
Fast sen ett år tillbaka har jag lärt känna en biodlare och fått någon rejäl burk nu och då *mums*
Härliga bilder från era utsvävningar!
Bzz, bzz! Roligt att höra att du sysslat med bin och visst är det smaskigt med hemmaodlad honung!
Det där är helt underbart! Vilka minnen, stort tack för att du la upp bilder. Min morfar hade bisamhällen väldigt nära huset (och vi bodde grannar med dom), minns att hans honung var godast i världen – sån går inte att köpa!!